Imse vimse spindel uti Alvins bädd

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är ingen spindelfantast. Därför var det inte för inte som hjärtat rusade i samma sekund som Alvin skrek från sitt rum att det fanns en huntsman (stor, hårig läbbig historia som är helt ofarlig, men lik förbaskat vedervärdig) under hans säng. Den hade bott i en låda med legoritningar som han hade dragit fram ur bokhyllan och raskt tagit sin flykt under sängen.

Nu kan jag berätta att det inte känns helt självklart att, liggandes på sängen, lyfta på sängkappan för att se var spindeln sitter och lurar. Tanken hann aktivera hjärncellerna att den skulle kunna göra ett utfall mot ansiktet – och bergis satsa på ögonen.

- Där, den springer upp i sängen! utbrast Alvin efter lite försiktigt spanande.

Vilma och jag gick upp i falsett av den informationen och jag rusade ut i köket för att hitta en glasburk att fånga in den i. Jag frågade i förbifarten om det möjligtvis var så att Lotta eller Måns besatt en längtan efter att få fånga en fet spindel.
- Jag kan göra det, svarade Lotta lugnt.

Sure, tänkte jag, vänta bara tills du ser den.

Alvin hojtade inifrån rummet att den nu hade klättrar upp på väggen. Jag insåg i samma sekund som jag fick syn på den att glasburkens öppning inte skulle förslå långt. Kroppen och halva benen skulle möjligtvis få plats.

- Jag kan absolut ta den, sa Lotta, bara jag vet ett den är ofarlig.
- Det är nog en huntsman, men det kan också vara en funnelwebb, upplyste Alvin.
- Ok, då tar vi den med dammsugaren, bestämde Lotta.

När dammsugaren väl var redo så tog Lotta ett bestämt kliv framåt och riktade munstycket mot spindeln. Här hann jag tänka att den kanske skulle kunna fastna eftersom den var så rejäl. Men inte, det sista vi såg av den var benen som fladdrade till innan den försvann in i dammsugarmagen.

För att verkligen ta kål på spindeln fortsatte vi att dammsuga, och varje större partikel som sögs in borgade för att spindeln skulle kolavippa. Men bara för att vara på den säkra sidan så lät jag dammsugaren stå framme i köket, och då och då tittade jag bort mot den för att se om det kom någon revanschsugen och lätt dammig spindel hasandes ur munstycket.

Än så länge är det lugnt.