Inspirerade av en talangtävling vi såg på Warringah Mall i förmiddags så arrangerade barnen tillsammans med Jack en egen hemma på terrassen. Temat var fritt; sång, dans eller berätta historier.
Det var inte helt problemfritt att hålla anletsdragen i schack när de inlevelsefulla dansnumren gick av stapeln. Lite oroväckande att dottern bara lyckades snappa upp gogo-inslagen från den stora talangtävlingen (måste genast damma av den klassiska fotsidorna-vridna-utåt-och-framåt-stegen och visa henne som ett alternativ till juckrörelserna!).
Pojkarnas sånginsatser gick ut på att trudilutta de olika Star Wars-, Indiana Jones- och Super Mario Bros-sångerna, och detta ton för ton. Inte så att de gled in i varandra som en sång, utan ton för ton helt enkelt. Alvin har en imponerande förmåga att fånga upp Londons symfoniorkesters version av en viss Star Wars-låt (nästan så man kan urskilja de olika stråktonerna – om än separata).
Själv fick jag sjunga duett med Vilma. Twinkle, Twinkle Little Star var vår stora hit, men när vi kom till slutet var jag tvungen att tystna eftersom hon i egenskap av den stora stjärnan Brittney (från filmen Alvin & the Chipmunks) skulle sjunga solo. Klassisk avslutning med ena armen i vädret ramade in framträdandet på ett mycket proffsigt sätt. Publiken var inte lika imponerad.
Konstigt nog drog inte heller vårt dansnummer ner några större applådåskor. Vilma både sjöng och dansade, medan jag fick stå snett bakom och kopiera dansstegen för allt vad tygen höll.
Alla var mycket belåtna med sina insatser, och jag kan sätta en peng på att succén kommer att fortsätta en annan dag. Rock on!
Det var inte helt problemfritt att hålla anletsdragen i schack när de inlevelsefulla dansnumren gick av stapeln. Lite oroväckande att dottern bara lyckades snappa upp gogo-inslagen från den stora talangtävlingen (måste genast damma av den klassiska fotsidorna-vridna-utåt-och-framåt-stegen och visa henne som ett alternativ till juckrörelserna!).
Pojkarnas sånginsatser gick ut på att trudilutta de olika Star Wars-, Indiana Jones- och Super Mario Bros-sångerna, och detta ton för ton. Inte så att de gled in i varandra som en sång, utan ton för ton helt enkelt. Alvin har en imponerande förmåga att fånga upp Londons symfoniorkesters version av en viss Star Wars-låt (nästan så man kan urskilja de olika stråktonerna – om än separata).
Själv fick jag sjunga duett med Vilma. Twinkle, Twinkle Little Star var vår stora hit, men när vi kom till slutet var jag tvungen att tystna eftersom hon i egenskap av den stora stjärnan Brittney (från filmen Alvin & the Chipmunks) skulle sjunga solo. Klassisk avslutning med ena armen i vädret ramade in framträdandet på ett mycket proffsigt sätt. Publiken var inte lika imponerad.
Konstigt nog drog inte heller vårt dansnummer ner några större applådåskor. Vilma både sjöng och dansade, medan jag fick stå snett bakom och kopiera dansstegen för allt vad tygen höll.
Alla var mycket belåtna med sina insatser, och jag kan sätta en peng på att succén kommer att fortsätta en annan dag. Rock on!
4 kommentarer:
Får vi vara med på talangtävlingen?
Morfar kan spela på kam, trolla med vänster hand och stå på huvudet samtidigt och mormor kan dansa 60-talsbugg med rosett i håret.
Taget!
Stå på huvudet och trolla med rosett... Man kan inte be om en liten videosnutt på bloggen?
Hrm... Det kräver en inte så liten teknikinsats för min del. Ska se vad jag kan göra!
Skicka en kommentar