tisdag 5 januari 2010

Öroninflammation och besvuren mamma

Vilma vaknade natten till igår med öronvärk. Eftersom jag en gång tidigare dragit ut på läkarbesöket då hon klagade på ont i örat, vilket visade sig vara en riktigt omfattande öroninflammation, så bokade jag omgående in ett besök hos farbror doktorn.

På väg dit peppade Vilma sig själv:
- Det är kommer att vara den försiktigaste doktorn som jag har träffat i hela mitt liv.

För att riktigt övertyga sig själv så klämde hon i med:
- Jag älskar min doktor!

Mycket riktigt så var det en inflammation i hörselgången till följd av allt badande. Lite droppar på det så ska örat vara friskt igen om några dagar. Fram till dess måste hon ha en öronplupp för att förhindra att vattnet kommer in i örat och är tillsagd att bada försiktigt och hålla huvudet ovanför vattenytan. Det sistnämnda går sådär.

För att tomheten efter familjen Rudolphie (som nu sitter på planet till Bangkok, underbara lyxlirare) inte skulle bli alltför påtaglig idag så kom Thomas och Jack över. Thomas hade tagit med sig sitt DS-spel, men eftersom barnen Borglin valde att förbruka sin veckoranson av speltid igår så får de vackert vänta tills nästa vecka. Vilma och Alvin är helt på det klara med detta, medan Thomas brakade samman när jag berättade att han inte fick spela hemma hos oss idag.

Eftersom hans mamma inte var på plats så kunde han inte riktigt med att tillåta sig det fullständiga utbrottet som brukar följa en hänvisning som denna. Istället spände han sin lilla kropp och vände demonstrativt bort blicken från mig. Det tog inte många sekunder förrän även Alvin och Jack stod runt omkring honom och försökte trösta hans tysta ilskna gråt. Själv gick jag ut i köket för att brassa pannkakor.

Efter någon minut kom Vilma ut till mig med uppspärrade ögon.
- Thomas svär åt dig!
- Jaha. Då får han väl göra det, han kommer ändå inte att få spela på sitt DS nu.

Det var nog inte riktigt den reaktionen hon hade förväntat sig, så hon försökte igen.
- Du mamma, får jag säga vad han sa?
- Ja.

Hon sköt upp axlarna och böjde sig lätt framåt:
- Fucking Celia!

Man kan inte vara älskad jämt.

2 kommentarer:

Rudolphie sa...

Helt underbart!!
Jag sitter här och gapskrattar på en liten restaurang i Thailand. Helt solo. Alla runt omkring tycker jag verkar käppgalen och flyttar diskret ett steg bort. Och det är ditt fel!

Love
/M

Cilla sa...

Solly!
:-)