Überpedagogen Jonas Borglin har gjort det igen. Med hjälp av samma strategi som vi körde med Alvin när han gick i baklås i skolan, så var det en glatt vinkandes Vilma som sa hej då vid lämningen idag.Vi har kommit överens om att hon ska samla stjärnor utifrån olika saker som hon ska lyckas genomföra på dagis. Exempel på stjärnbedrift är att se glad ut när jag lämnar henne (just detta tyckte überpedagogen var lite väl magstarkt att begära – men det funkade faktiskt!), gå fram till något barn och fråga om de ska leka samt testa någon ny leksak.
Kom på mig själv med att göra hoppsasteg tillbaka till bilen efter lämningen – att ett glatt avsked kan känna så bra!
Jonas sitter i detta nu på planet som efter elva timmar i luften landar i Shanghai. Förutom en och en halv dags sightseeing ska han vara en av huvudtalarna på en stor tillställning i Amex’ regi. Vi har länge målat upp olika scenarier över hur det kommer att gå till när han ska utbilda 1500 kineser med hjälp av en tolk som ska simultantolka på mandarin. Behövs inte mycket fantasi för att se det framför sig (slutar alltid med att Jonas knuffar ner tolken från scenen eller liknande).
För övrigt så har jag precis avskedats som spelpartner till Alvin. Trots åratals dansträning där simultanförmågan verkligen har satts på prov är det en omöjlighet att få den lilla gubben att gå åt rätt håll och hoppa eller skjuta när den ska det. Däremot duger jag till att sitta bredvid och titta. Och det är ju jättekul...
2 kommentarer:
Vilma! Du får alla stjärnor du kan se på himlen av oss i Habo för att du är så duktig. Men säg inget till dom andra att det är dina.
Fast i afton rök nästan hennes stjärnor. Maken till att trampa luft har aldrig skådats.
Just nu är det hunden Missy (lätt inspirerad av grannhunden) som ligger och gnager på ett låtsasben i förhoppning om att hålla sömnen stången ytterligare några minuter.
Suck!
Skicka en kommentar