Idag gick Alvin i baklås när morgonbestyren började lida mot sitt slut och det var dags att gå till skolan. Han ville absolut inte gå till mrs Castle – lärarinnan i stödengelska.Tårarna sprutade och han låg tjurigt på golvet i sitt rum och vägrade att gå. Han kunde bara inte förstå varför han var tvungen att gå till mrs Castle – nu! Han som redan kan engelska!
Det var en något besvärad mamma som inledningsvis tröstade, lockade och pockade, men som i slutändan tog till mer eller mindre förtäckta hot (inga pedagogpoäng där inte) för att till slut förmå honom att gå till skolan.
Besvärande, eftersom jag för bara knappt två månader sedan satt på studierektorns kontor och beklagade mig över hur många färre ESL-timmar Alvin hade jämfört med hur det är på andra skolor. Och studierektorn lovade att se över det hela.
En vild gissning är att Alvin skulle ge mig en rak höger om han visste att det är jag som ligger bakom de utökade supertrista, jättetråkiga lektionerna hos mrs Castle.
FAST – viss ljusning efter dagens ESL-lektion. En svensk pojke har börjat i skolan och går i klassen under Alvin. Så det var liiiiiiiiite roligare, enligt Alvin.
Puh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar