Dinosaurieportioner och ryggfenor

Home sweet home! Nu har vi kommit hem efter att ha tillbringat tre nätter i banjoland – hundra dollar på att alla var släkt med varandra på något vis.

I fredags packade vi bilen full med snorklar, boogie boards och allehanda uppblåsta badattiraljer och åkte knappt tjugo mil söder om Sydney till en bukt som heter Jervis Bay. Enligt alla broschyrer finner man här några av världens vitaste stränder. Och ja... Det var väl i stort sett vad Huskisson hade att erbjuda. Så det var ju minst sagt lite retligt att solen vägrade att visa sig (förutom idag när vi åkte hem) utan skickade fram de mörka regnmolnen istället.

Men, inte satt vi och deppade på hotellrummet för det. Man kan ju faktiskt leta upp fikaställen, inomhusbad och se kängurur också. Och Monopolet användes flitigt.

Från den här resan finns dessutom några ögonblick som vi bara måste få dela med oss av.

Första kvällen hade vi fått tipset att äta på RSL:s restaurang. RSL verkar vara något Lions-aktigt och finns lite här och var i landet. Restaurangerna är välkända för sin billiga mat – och rikliga portioner. Kan inte uttala mig om hur den genomsnittlige RSL-restaurangen ser ut, men den här var lika charmig som en skolmatsal – förvisso med utsikt över bukten.

Portionerna var verkligen stora. Groteskt stora. Det var nästan svårt att inte stirra på alla som lyckades få i sig sina enkilosköttbitar och hav av strips. Bäst som vi satt och fascinerat smygtittade på alla runt omkring oss, uppmanade en högtalarröst oss alla att resa oss upp och vända oss mot väster. Ljuset tonades ner och den otydliga högtalarharangen avslutade med att alla i lokalen unisont sa något. Därefter tändes ljuset upp till skolbespisningsnivå och alla samtal fortsatte som om inget hade hänt. Hade vi hedrat någon? Tackat för maten? Röstat fram en ny ordförande i klubben? Ingen aning.

Dag två regnade det åtminstone inte, så då gick vi ner till stranden. Vattnet var verkligen kristallklart och sanden kritvit, men jag undrar om turistbroschyrsförfattarna någonsin varit i Thailand…

Barnen plaskade glatt i vattenbrynet medan deras hönsmamma spejade över vattenytan på jakt efter hajfenor. Jag hann precis säga:
- Jag vet att det är superfånigt, men jag kan nästan föreställa mig ryggfenor som sticker upp ur vattnet…

DÅ. DÅ SER JAG ETT PAR RYGGFENOR!!!

Jag for upp, som skjuten ur en kanon, och började vifta med armarna.
- Där! Där!!! Jag lovar att jag såg något!!!!

Som för att lugna mig själv innan jag helt skulle klappa igenom i en fullbordad hjärtattack sa jag:
- Det är nog delfiner, det äääääär nog delfiner!!!???

När tunnelseendet lagt sig en smula såg jag att det faktiskt var delfiner. Och inte bara en utan flera stycken. Vi följde fascinerat deras framfart i vattnet, och var rätt nöjda med att ha besparat oss hundra dollar för en delfinsafari.

Idag stannade vi några timmar i en liten ort som heter Kiama. HÄR skulle vi helt klart ha förlagt vår lilla semestertripp! Den lilla välmående orten bjöd på både solsken och en marknad där vi köpte god marmelad och hemmagjord fudge. Vilma var i sjunde himlen då hon fick tillbringa en knapp halvtimme med små kycklingar, kaniner, marsvin, lamm, en liten gris och en minikalv som fanns i en inhägnad.

Nästa inplanerade semesterort är Cairns om några veckor. Kanske att vi måste besöka deras RSL-klubb för att se om även deras portioner mättar en hungrig dinosaurie – och kanske kan vi finna svaret på vem eller vilka man hedrar klockan sju på kvällen.

PS! Alvins tand nummer två är ute.