Äggletande

Easter Sunday = chokladdoping. Det har varit förvånansvärt lite tjat om årets påskägg. Inte heller har det knorrats speciellt mycket om att det inte blir de vanliga påskäggen, utan istället har de fått tråna efter chokladägg som sig seden bjuder här borta.

Vid lunchtid packade vi Eco Diablon full med vuxna, barn och stor picknickkorg och åkte till uppsamlingsstället vid Narrabeen Lake där kusin Johan med familj och vänner samlades. Eld tändes och korvarna radades upp i glöden. Den picknickansvariga i vår familj hade räknat ut att det skulle bli ont om grillutrymme så vi hade istället smörgåsar, egenhändigt gjord potatissallad, grillad kyckling och fruktsallad, samt lite kex med oss. Barnen glodde missunnsamt på grannfiltarna där det serverades chips till lunchen (den picknickansvariga smygtittade i ärlighetens namn också lite avundsjukt).

En pojke som blev tillsagd av sin mamma att äta lunchen, för där skulle minsann annars inte bli några påskägg för hans del, svarade frankt:
- I didn’t come here for the lunch, I came for the Easter eggs!
(Bra svarat, men han var dock tvungen att äta lunch han med.)

Så äntligen! Alla familjer hade bidragit med chokladägg invirade i färgrant stanniolpapper och några av de vuxna smet ut i en skogsdunge och gömde äggen. Glädjetjuten visste inga gränser när det var dags för barnen att rusa dit för att leta. De flesta hade små korgar i vilka de la sina chokladskatter, medan andra använde sig av sina hattar. Borglins/Lorentz körde på hattspåret.

När de värsta orättvisorna var utjämnade lade sig ett sockerstint lugn över picknickfiltarna. Äntligen påsk på riktigt, tyckte barnen!