Sedan några kvällar tillbaka utspelar sig följande dialog i vårt hem. Vem som säger vad varierar från afton till afton och orden som uttalas skiljer sig också lite grand. Innebörden är dock densamma.- Tyst! Jag tyckte att jag hörde något!
- Ja, jag hörde det också. Otroligt vad högt det lät i närheten av dig.
- Nej, då hörde du fel – det var på din sida av rummet. Tyst! Nu hördes det igen. Men, det är ju dina knän som skallrar! Fast jag förstår dig. En sådan skräck måste vara svår att hantera.
- Skräck? Skallrande knän? Kolla mina händer – stilla som filbunkar.
- Törs du då?
- Ha! Som om jag inte skulle det. My pleasure!
- Ok!
Och sedan utbryter den stora yatzydrabbningen. Och inför varje match är det alltid någon som utbrister (oftast den som förlorade senast):
- NU kommer kvällens i särklass viktigaste omgång.
Och ja – det svider alltid lite extra om man är den som uttalat denna mening och sedan åker på däng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar