Moralkakor till frukost

Morgonstund har guld i mun, heter det ju. Fast ibland undrar man.

Det blev en lite stressig morgon för familjen Borglin. Precis innan Jonas och jag skulle somna i går kväll kom vi på att bilen var dubbelbokad till påföljande morgons bestyr. Jonas skulle till en ryggymnastikdoktor och Vilma skulle skjutsas till dagis. Vi löste det genom att bestämma att barnen vackert fick följa med i morgonrusningen för att släppa av Jonas några kilometer härifrån för att därefter köra tillbaka och steka pannkakor till frukost och lunchlådda.

Morgonen kom och fårskocken vallades in i bilen. Jag satt vid ratten och irriterade mig i vanlig ordning över att bilarna parkerade så nedrans nära vår infart vilket nästan omöjliggör en direkt sväng ut ur garageplatsen. Istället måste man backa över till andra sidan gatan för att komma runt.

Jag la i backen och påbörjade krypandet bakåt. DUNS! Jag sträckte på mig utan att släppa blicken i backspegeln. Då, i detta något högre läge, fick jag syn på ett svart biltak.
- Jäklar! Jag körde på den, utbrast jag.

Körde fram en bit och Jonas for ut för att inspektera eventuella skador. Han kunde inte se några, men jag rusade ändå in i huset och hämtade papper och penna för att lämna ett meddelande till bilen ägare om vad som hade hänt (hade ju varit lite pinsamt att åka därifrån och så står halva grannskapet bakom sina trådgardiner och nickar förebrående).

Precis när vi skulle åka så kom bilens ägare. Jag sprang fram och berättade vad som hade inträffat. Sorry, sorry, sorry! Tillsammans tittade vi på bilen som såg hel ut. Han log vänligt och sa:
- Don’t you worry, it’s only a car!

Puh! Tur att han tog det på detta viset. Lättad gick jag in i vår bil igen. Då hördes Alvin från baksätet.
- Mamma, tycker du verkligen att det är okej att säga ”jäklar”? Tycker du det? Jag tycker att vi ska ha en regel som säger att om man krockar så får man faktiskt tänka ordet ”jäklar” tyst, men man ska faktiskt inte säga det. Hur skulle du tycka att det var om man gick omkring och sa ”jäklar” hela tiden?

Han fick hjälp av lillasyster.
- Ja, och när man skypar till exempel så borde det finnas en regel om att man inte får säga ”jäklar”. Inte heller den som man pratar med får säga ”jäklar” så som ni brukar göra.

Jonas försökte rädda mig.
- Men, om det är någon gång som man får säga "jäklar" så är det väl i ett sådant här tillfälle?

Barnen lät sig inte övertygas.

Mannen som inledde morgonen med att få sin bil påkörd hade lett vänligt mot mig, men mina två knodds tyckte uppenbarligen att det var en katastrof om ordet "jäklar" yppades. Jäkligt märkligt!