Lösa armar i diskmaskinen

Av olika skäl ska jag inte ha med hantverkare att göra. Jonas får fortfarande akut blodtrycksfall när han tänker på att jag avslöjade för hantverkarna hemma i Sverige exakt hur mycket pengar vi hade att spendera på vårt badrum. Jag fattar fortfarande inte varför det var så himla farligt – då visste de ju vad vi hade att spela på (”Och det är ju just det som är så extremt dumt!”).

Här i Australien har jag som ni redan vet berättat för att en hantverkare att vi hade problem med kex på badrumsväggen. Idag gjorde jag det igen, fast den här gången var det inga kex inblandade. Lite lösa armar i rymden bara.

Vi har nämligen problem med diskmaskinen. På hederlig småländska skulle man enkelt beskriva det som att en fjäder troligtvis har gått av i luckan, vilket gör att den trillar ner på knäna varje gång man öppnar den (och eftersom jag gör det ett antal gånger per dag så är det lite irri).

Nåväl, just denna trasiga lucka tror jag att jag någotsånär lyckades förklara. Det blev något knivigare när jag kom till den andra saken som vi vill ha åtgärdat. Samtalet gick ungefär så här (visst är jag storsint som så frikostigt delar med mig av mina puckade sidor?):
- And then it’s another problem. You know the arm that comes out of the bottom inside the machine? Well, this arm, which of course isn’t a real arm (nähä?!), has another thing on top of it that always falls off.
- ....
- Anyway, when it’s loose it’s really hard to get it on space again. (Vid det här laget blundade jag hårt och skänkte damen i luren en innerlig tanke om att snabbt som satan avsluta det här samtalet så att inte fler grodor skulle komma ur mig).

Som ni säkert förstår så trodde hon att det nog var enklast att kolla på det på plats.

Ska till frissan nästa vecka. Funderar på att färga det mörkbrunt. Blir bara för mycket att föra samtal som dessa och dessutom vara blond. Och när i helskotta ska min engelska snäppa upp sig?!