Blodig hand i China Town

Vi fortsätter att bocka av sevärdheter i närområdet – lördagens utflyktsmål bestämdes över frukosten till att bli Sydney Aquarium och China Town.

Efter den halvtimmeslånga båtfärden från Manly, som avslutas vid Circular Quay, tog vi oss bort till Darling Harbour och första stoppet; den utlovade studsmattan. Egentligen är det ingen studsmatta – tvärt om faktiskt. Det är snarare två rejäla gummiband som man knyts fast vid och så hoppar man skyhögt upp i luften med hjälp av dem. Förra gången de hoppade så adderade de snabbt både baklänges- och framlängesvolter till studsandet. Mycket populärt!

Till Jonas och min stora förfäran såg vi på avstånd att hoppgrunkan inte var på plats. Illa, illa… Det var själva moroten för hela Sydneybesöket för barnens del (akvariet och China Town stod på Jonas och min önskelista).

Tack och lov ligger det en lekpark precis bredvid det borttagna hopperiet som också den erbjuder bra klättermöjligheter, så det hejdade den annalkande katastrofen. Vilmas underbara kommentar när vi närmade oss lekplatsen var:
- Nu ska jag roa mig kungligt!
Kort tystnad, sedan:
- Vad betyder ”roa sig”?

Efter diverse hjärtattackframkallande klätterkonster av barnen, begav vi oss till Sydney Aquarium. Fint på alla vis, men ett bra akvarium är det andra likt, tycker jag (samma sak gäller INTE djurparker!).

Efter glasspaus åkte barnen upp på axlarna och vi begav oss till China Town.

Det är så fascinerande att ett område i en storstad kan ändra sig så drastiskt från ett kvarter till ett annat. Man är verkligen i Kina. Typ. För varken Jonas eller jag har varit där, däremot har vi varit i diverse China Towns i olika städer. Alla skyltar på kinesiska, och det doftar till och med annorlunda.

Vi gick in i ett stort hus som rymde en gigantisk marknad bestående av såväl frukt och grönsaker som kläder och krimskrams. Eftersom det snarare verkar vara regel än undantag att alla kinesiska leksaker antingen rör på sig, låter eller blinkar så blev det långa stopp när vi passerade leksaksstånden. En pedagogisk försäljare visade upp en blodig hand som låg i en låda och lät för Alvin. Han såg lite tveksam ut. (Hans mamma också.)

Vid det här laget började det skymma, och det var dags att hitta någonstans att äta. Efter att ha passerat en port där det satt en tjej med solglasögon som definitivt hade fått i sig lite för starka ämnen i blodomloppet än som anses vara hälsosamt, och ytterligare en port som förkunnade att det fanns sevärdheter för vuxna en trappa upp, beslöt vi oss för att lämna den gatan. Vi hittade ett ställe som sålde pizzabitar och kebaber, så ja – det blev dagens middag.

Taxi hem, OS-fotboll och de nybadade barnen ligger nu och lyssnar på godnattsagan.

Nu återstår räkmackor, the och en film.