Två bullbak, två olika sorters kakor och en omgång cupcakes (med tveksam kvalitet – måååste lära mig att kolla receptet INNAN jag börjar baka) senare är vi nu redo att fira Alvins födelsedag i morgon – och tillhörande kalas på lördag.
Bullbaken är en historia i sig. Det är nämligen inte så himla enkelt att hitta ingredienserna som behövs, trots att både Jonas och jag har synat varenda förpackning i varendaste mataffär inom en mils radie. Den halvviktiga ingrediensen jäst går till exempel inte att uppbringa. Istället fick vi hålla tillgodo med torrjäst.
Jonas gick ut hårt och premiärbakade en omgång bullar. Morteln är kvar hemma, så Jonas kom på den briljanta idén att krossa de stenhårda kornen med stavmixern och brödkaveln ersattes med en vinflaska. Fast sen var det det där med jäsningen. Det var en kompakt liten klump som han plattade ut med hjälp av Chardonnay-flaskan, och just densiteten i bullarna kvarstod även efter gräddningen. Smaken var det dock inget fel på!
Undertecknad la sig i ytterfilen i detta bullrace och gick kvällen därpå och lånade både mortel och brödkavel. Dessutom fick jag lite hjälp på traven eftersom Jonas hintade om fördelen att addera ytterligare en tesked torrjäst.
Efter 40 minuter lyfte jag försiktigt på handduken (det luktade ljuvligt av kardemumman och vaniljsmöret som jag hade förberett) bara för att konstatera att degen möjligtvis hade lyft sig tre millimeter. Bara att gå ut på nätet och googla upp fenomenet torrjäst. Lite tröstad läste jag flera inlägg om hur svårt det var att få till bullar med torrjäst, ända tills någon skrev att mjölken och smöret måste vara bra mycket varmare än 37 grader, och att jäsningen tar låååång tid.
Satte bunken vid ugnsvärmen och väntade. Och väntade. Och väntade. Till slut vaknade jästsvamparna till liv och började föröka sig (eller vad som nu händer). Så, till tonerna av Rebecka Thörnqvist och snarkandet från övriga familjen så påbörjade jag bullbaket. Släckte inte lampan förrän efter ett på natten. Men de blev rackarns goda!
Just nu ligger Alvin och snurrar på sig i sin säng, och önskar att han kan somna bums så att han kan vakna upp till sin sjunde födelsedag. Till hans stora glädje upptäckte han vid tandborstningen att ena framtanden är lös. Blev jubel i familjen, eftersom Alvin så länge har önskat sig en lös tand. Snacka om att känna sig stor!
2 kommentarer:
Jag vill inte att mina syskonbarn ska få samma behandling som jag fick av min äldsta syster som liten. För er som inte vet vad en "cupcake" är så kommer här förklaringen:
-När man fångar en fis i sin hand för att sedan föra upp den knutna handen framför någons ansikte och där släppa ut det ibland stygga, och ibland mindre stygga, luftmolnet.
Är Bris något att föreslå för Alvin och Vilma då det är svårt för oss andra att rycka in från andra sidan jordklotet.
Lider med er kära syskonbarn, jag vet vad ni går igenom.
Saknar er.
Bror - du ljuger!!! Det kallade vi inte för cupcake, utan en hederligt infångad fis!
Tycker Alvin och Vilma lever en trygg tillvaro eftersom jag slutade att dela ut "domnare" på låren sedan den gången jag fick in en fullträff på dig så du vred dig av smärta och släpade dig skrikandes ut ur rummet:
- Mamma, jag kan inte gå, jag kan inte gå!!!
Love u!
Skicka en kommentar