Bush walking

Söndagen bjöd på molnigt väder och regnskurar. Men har man bestämt att man ska ut och knalla i bushen så har man.

Efter att ha hämtat upp Tomoko och barnen satte vi kurs mot ett stort naturreservat. Tack vare vår nya vän Patrik (ja, alltså mannen som bor i gps:en och som så snällt talar om vart vi ska åka) kom vi fram utan minsta problem – annars är det ett äventyr i sig när jag är kartläsare...

Skogen – eller rättare sagt djungeln – var tät och fortfarande grön, trots att många träd har tappat sina löv så här på hösten. Stigen vi följde var kringelikrokig och bestod till stor del av rötter. Och vad – om jag får fråga – liknar gamla krokiga rötter? Jojomensan – stora, slingrande ormar!

Jonas gick till en början och smågnolade på en visa som handlade om ett stort shopping mall med mängder med caffe latteställen där NÅGON hellre skulle vara än bland alla giftspindlar (- Åh, trillade det inte ner något i ditt hår nu, Cilla?!) och dödliga ormar i djungeln.
- Tsss, löjligt, sa jag och längtade efter ett kullerstensbeklätt torg med ett trevligt latte-ställe. Inte samma sak, med andra ord.

Men, faktum är att avsaknaden av orm- och spindelattacker och den bedårande utsikten över den vackra bukten där några segelbåtar låg och guppade, samt Tomokos goda kaffe och resten av matsäcken effektivt raderade bort min önskan om att vara någon annanstans.

Tomokos hemgjorda sushi som avslutade dagen blev pricken över i:et.
Vilken härlig söndag!