En bil måste ju såklart ha ett namn. ”Pärlan” har undertecknads bilar alltid hetat (även den illgröna Fiaten som införskaffades för 5 000 för 15 år sedan, och som brakade ihop inom ett år) och den första tanken var att vår nya bil skulle föräras även detta namn.
- Snarare el Diablo, tyckte Jonas, efter att med tungan rätt i mun trixat sig fram i vänstertrafiken (vilket han för övrigt gör med den äran!).
Sedan kom han på det:
- Eco Diablo, såklart! (För den är fasen inte bra utifrån mängden koldioxid den släpper ut så snart man vrider om startnyckeln – känns dock något bättre när vi fyller ut sätena med Aussi-kusinfamiljen.)
Eco Diablos jungfrufärd med hela familjen resulterade för övrigt i en kraftig inbromsning efter uppskattningsvis sju minuter. Dags för Vilma att addera de första fläckarna genom en liten nätt uppkastning av frukosten.
Så, nu är bilen både namngiven och nerspydd. Som det anstår en hederlig Borglinkärra, med andra ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar