Språkligt förfall

När jag var i tioårsåldern var jag på ett gigantiskt internationellt scoutläger. Min kompis Sofia och jag träffade då en tysk tjej som var något år äldre.

Mina kunskaper i engelska var troligtvis helt normala jämfört med alla andra i min ålder – med andra ord kunde jag några fraser som kunde föra en enkel konversation framåt, om än utan att tillföra så himla mycket.

Men något hände när Sofia och jag pratade med tyskan. Jag fick en fullkomlig fixering vid hennes röda klocka, så mitt minne är att det enda jag sa till henne var:
- Nice watch!
Och det upprepade jag sisådär 23 gånger. I halvtimmen.

(Av någon outgrundlig anledning utbytte vi aldrig adresser och blev jättetighta brevvänner som annars var brukligt vid den tiden. Kanske att tyskan inte tyckte det skulle vara värt att besvara ett brev som innehöll frasen ”Nice watch!” från början till slut.)

Jag VET att mina kunskaper i engelska har utvecklats sedan scoutlägret den sommaren. Men ibland undrar jag. Jag undrar verkligen…

Lyssnade på ett jobbsamtal som Jonas hade härom kvällen. Han lät som en kulspruta när han med lite lätt amerikansk accent snicksnackade med kollegan. Inte så konstigt, kanske, med tanke på att engelskan varit hans formella jobbspråk de senaste åren – och att han de senaste veckorna bara har pratat engelska på jobbet.

Själv pratar (och tjatar) jag bara på svenska med barnen, även om jag lite pedagogiskt försöker smyga in engelska ord i deras vardag. Höjdpunkten för mina lingvistiska övningar är när jag köper ”One latte to go, please”.

Så, när vi väl har en heldag med Tomoko och barnen så sätts verkligen mina språkkunskaper på prov. Och gissa om jag underkänns – gång på gång. Jag som alltid varit ganska nöjd med min lite brittiska accent, tycker nu att den låter superfåning – MEN JAG LYCKAS INTE BLI AV MED DEN! Dessutom försvinner alla glosor som jag en gång lärt mig, och jag halkar ohjälpligt in på ”Nice watch”-spåret (hur många gånger kan man egentligen kommentera en skog???).

Bottennappet var nog ändå när jag skulle fråga Tomoko något om hur det var i Japan. Någon som känner till landet Japany?