Spindelutrotning

Bäst som jag hängde upp tvätten i torkställningen som står på kortsidan av huset fick jag syn på något i ögonvrån. En av de där JÄTTEstora spindlarna med gulsvarta ben och fet kropp. Totalt harmlösa, enligt alla australiensare, men jag lovar – man känner sig inte helt övertygad. De största exemplaren jag har sett är i storlek med Vilmas handflata. Ofarliga – jo, jo.

Detta exemplar hade nu haft det stora nöjet att fästa sitt kletiga spindelnät mellan torkställningen och trädet bredvid. Och nu satt hon (eller han) där och glodde på mig.

Med blicken fäst på odjuret hängde jag upp all tvätt, samtidigt som jag funderade på hur man bäst likviderar besten. Skulle jag bara lämna den och hoppas på att den tröttnade på utsikten och istället klättrade över till grannen (fast helst inte till Ellis – spindeln skulle kunna sluka honom till mellis)? Eller skulle det snarare bli så att spindeln kände sig hemma, och plötsligt får för sig att reproducera sig? Tanken svindlade.

Nä, här krävdes en handgriplig insats. I buskarna såg jag en lång pinne som fick duga. Började vifta runt med den som ett trollspö samtidigt som jag lindade in spindelväven. Spindeln satt oberörd kvar.

Då började jag vifta i andra änden av nätet. Sakta, sakta närmade sig pinnen odjuret.
Spindeln rörde inte en min.

Harklade mig lite för att samla lite mod, och förde pinnen allt närmare spindeln. Då, plötsligt rörde den sig. De långa benen liksom skälvde till – och började beslutsamt klättra upp på min pinne!

!!!!

Skulle jag kasta den i poolen (kan man dränka spindlar i den här sizen?) eller hiva över den till grannen (Ellis hus låg närmast)?

Blev ingetdera eftersom besten började röra sig mot min hand. Med ett gutturalt vrål kastade jag in den under verandan och sprang snabbt upp till Vilma som stod på verandan och undrade vad jag höll på med.
- Usch, jag slängde bara iväg en stor spindel.
- Jag vill se den!
- Nä, usch den var så äcklig! (Jag VAR medveten om att jag för all tid och evighet skulle pränta in i Vilma att spindlar är livsfarliga djur – men jag kunde liksom inte hejda mig.)
- Jag VILL se den!
- Nej, den var så äcklig!
- Jag VILL!
- Nej, den var så äcklig!
- Hade den bajs på sig?

Gissa vad jag såg i morse när jag tittade ut. Spindeln satt nu i ett litet nyspunnet nät ovanför verandaplanket i bambu. Log hon inte lite?