Den romantiska bilden av den perfekta hemmafrun fortsatte även efter lunch (OK, Vilma gillade inte tomatsoppan, och åt sig mätt på den hastigt insatta extramåltiden bestående av kassler och gurka istället).
Dags att förbereda middagen som idag var planerad till att bli min egenhändigt tillagade kött- och grönsaksgryta som brukar kunna riva ner lite applådåskor hos Vilma och Jonas (Alvin är mer svårtflörtad än så).
Fram med ingredienserna och ner i grytan. På med gasspisen.
Det puttrade så gemytligt medan jag satt och läste för Vilma. Hann tänka tanken om man skulle våga lämna spisen på medan vi hämtade Alvin – ju längre köttet får koka, desto mörare och godare blir det.
Plötsligt förnam jag en lite bitter doft som inte brukar finnas i hemmet. Jäklar! Det osade ju bränt!
Rusade fram till spisen, lyfte locket och kunde snabbt konstatera att all vätska var puts väck och att kalvbitarna hade förvandlats till kolbitar. Tur i oturen att vädret var varmt och skönt så glasdörrarna som vetter mot terrassen var redan öppna. Och det behövdes, för Lützendimman drog in över kök och vardagsrum så snart locket öppnades.
Slutsats: Gasspis är ett supereffektivt hjälpmedel om man vill få upp värmen snabbt. Funkar mindre bra på den lägre lågeffekten. Och nej – man bör såklart aldrig lämna ett hus med gasspisen på (lugn mamma – hade inte gjort det i alla fall!).
Onsdagens middagsmeny: korv och potatismos.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar