Första dagen på Manly West

Så var det dags för Alvin att gå till skolan. Jonas och jag intensifierade pep-talken under lördagen och hade nästan nått derbymatch-nivå när måndagen kom (var bara flaggorna som saknades).

Som genom ett under visade det sig att det i grannhuset bor en jämnårig pojke som också går i Manly West Primary School. Efter några trevande inledningsminuter, medan jag drack the och småpratade med Ellis pappa och hans niece Melissa (hunden Missy sprang glatt omkring med viftande svans) på söndagseftermiddagen, så började Alvin och Ellis att leka.

Jonas och jag somnade med ett leende på söndagkvällen.

På måndagen gick Alvin, Vilma och jag till skolan. Vi hälsade på hans fröken, som var en trevlig tjej i 30-årsåldern, och tog följe till klassrummet. SEN GICK VILMA OCH JAG!

Gissa om jag nästan fick hjärtstillestånd när jag såg att jag hade missat ett samtal och lyssnade av det en halvtimme senare bara för att höra damen ifråga presentera sig som Julie från Manly West Primary School!!! Visade sig att jag hade fyllt i ett formulär med kryss istället för bockar – å då bidde det ju såklart fel (!).

Och Alvin då? Jo, det hade gått hur bra som helst! Han hade inte ens behövt använda ramsan ”Heja Alvin friskt humör – det är det som susen gör. Alvin, Alvin Alvin!” (Pep-talkmorsan hade lärt honom den så han skulle kunna tänka den om det skulle kännas för pirrigt i magen).
- Äh, jag kände mig inte så pirrig så jag behövde det!

Tack och lov så hamnade Alvin i Ellis klass – och det visade sig dessutom att det bor en till klasskompis, Jack, på samma gata. (Vi måste köpa en lott, med tanke på vår tur!)