Vilma is in charge

I ett försök att så snabbt som möjligt få avnjuta dagens latte från den lilla lokala deli-shopen började jag förhandla med Vilma. Vi hade just lämnat av Alvin i strålande solsken och var på väg hemåt.

I denna stund uppstår nämligen alltid en diskussion om vad vi ska göra härnäst; antingen gå till Indiana Jones-parken, vilken är en helt vanlig lekpark som vi har döpt efter den lek som vi alltid brukar ägna oss åt där. Alvin är för övrigt alltid Indiana Jones, Vilma är ”den onda tjejen” (lovar – de har inte sett någon film, men däremot mycket noggrant studerat affischen så snart vi passerat den) och min roll i denna lek är att vara den jagande döskallen.

Det andra alternativet är att gå till gungorna som ligger i ena änden av vår gata. Ja, egentligen är det en liten park som ligger i förlängningen av vår gata som är en återvändsgata – eller cul-de-sac som det heter på engelska (!).

Jag var väldigt sugen på min latte idag, så jag försökte få Vilma att välja på endera Indiana Jones-parken ELLER gungorna.

Vilma höjde ögonbrynen och svarade snabbt:
– Nej, jag brukar göra som jag gör! Vi ska till Indiana Jones-parken och SEN till gungorna.

End of discussion. Finito. Latten fick dröja.