Fiskmåsdokumentation

Alla som är intresserade av hur fiskmåsar kommunicerar bör läsa detta noga. De empiriska studierna har genomförts under en månads tid på så gott som daglig basis på stranden i Manly. Lockbete är en påse brödkanter. Deltagare är brödutdelare Cilla och hennes två brödutkastare Alvin och Vilma.

Så här funkar det; om man går fram till en eller flera duvor och slänger ut brödkanterna framför dem så börjar de glupskt att picka i sig smulorna under dovt kuttrande. Denna aktivitet ignoreras fullständigt av den närmaste måsflocken en bit längre bort på stranden.

Men, eftersom det är måsarna som är mest närgångna – och därmed bidrar till spänningen eftersom man plötsligt har fyra stora fiskmåsar flaxande en meter från huvudet – närmar vi oss dem sakta.

Vi kastar några brödbitar på marken framför oss. Ingen reaktion. Vi försöker en gång till.

En enda mås blir nu lite nyfiken och flyger de tio metrarna fram till oss. När han/hon (svårt att säga) får syn på våra smarriga brödkanter börjar han/hon att skrika högt. Och vips! Precis alla måsar på hela stranden sträcker på halsarna, trycker ifrån med fötterna från marken och sätter kurs mot oss.

Det blir ett liv och ett kiv kring håvorna som kastas till dem, och knepen för att få tag på de största matbitarna bara bekräftar Darwins teori om att de starkaste överlever (men – denna teori försöker vi omkullkasta genom att spetsa in oss på de måsar som har skadade fötter, och som oftast står längst ut i klungan).

Summa summarum:
* Måsar och duvor pratar inte samma språk (alternativt att duvorna är smartare än måsarna och kniper näbb så ingen annan ska komma och ta maten ifrån dem).
* Måsarna har nog inget vidare luktsinne (eller så luktar inte gammalt bröd speciellt mycket), men de hör desto bättre.